The big 5-0
Så igår va Torbjörns födelsedag. Vi spenderade dagen på hotellet och va med på de flesta aktiviteterna här, jag å Ola vann inga... Men John vann darten och fick gå upp på scenen och motta publikens jubel, en flaska Rom å bli kallad gay som pris senare på kvällen.
När vi skulle in till byn på kvällen började Ola känna dig konstig, han trodde det kunde vara blodsockret men det låg fint. När vi kom in till Cabarete, Torbjörn efter ett tag hittat ett värdigt ställe att servera bananasplit, så började Ola må mer och mer konstigt. Under tiden vi blev serenerade av ett mariacheband (oklar lver stavningen) som mamma blev rörd till tårar lver blev Ola mer och mer blek. Det slutade med att han kräktes ut hela dagens intag i sanden bredvid bordet. Managern för restaurangen va så sjukt gullig, kom å "tröstade" Ola, fixade så han kunde sitta bekvämt i sanden, fixade tom en lokal "remedy" som Ola skulle dricka (d gjorde han inte) . Efter det följe en kväll av kräkningar och enstaka diarreer. Hela natten va vigd åt att hålla blodsockret i schack.
Torbjörn röker födelsedagscigarr
Dart-tävling
Mariachebandet
Ola mår lite kymigt
Torbjörn äter banana split dominican-style
Idag har inte varit bättre, klockan är strax efter 18 och Ola är fortfarande sängliggandes. Kampen idag är att få i honom något att äta, han vägrar, jag tjatar, han vägrar, jag guiltar, han äter lite sen vägrar han genom att inte ta blodsockret när jag vill. Men inga kräkningar sedan imorse och före dess va sista kräkningen strax efter midnatt så det rör sig nog om en matförgiftning av nåt slag. Inte kul, å illa luktar det på rummet!
